En gammal Hagström 310 som sprakade rejält. Dessutom gick slutröret alldeles för varmt och anoden glödde. De här modellerna är inte speciellt välbyggda och är ökända för läckande avkopplingskondensatorer. Bytte kondensatorer, rengjorde potar och ett nytt slutrör av den sällsynta sorten ECLL800 som inköptes från Tyskland. Testkörde och den dras fortfarande med ett missljud vid uppstart med den inbyggda högtalaren..testade med 3 andra lådor/element och då låter det ok..då den inbyggda högtalaren låter ok efter uppstart (tar 5-10 sekunder för slutröret att värma upp) så får den vara kvar tills vidare.

En Silverface Bassman -74 som var stendöd. Säkringarna var OK, felet hittades i strömbrytaren som inte slöt ordentligt. Det gick att ta isär och renovera strömbrytaren. Lite andra skavanker, som trasig pilotlampa, skrapande potar fixades. Den var inställd på 220V så där bytte jag primärtapp till 230V.

Nya elektrolytkondingar installerades, det var originalkondingar i den.

Rören gick väldigt kallt, ca 10 mA i tomgång. Det är en Silverface-modell som då inte har justerbar biasnivå utan biasbalans mellan rörparen. Jag kompletterade med ytterligare en pot för nivåjustering och justerade bias till ca 28mA. Den låter nu helt OK, en trevlig basförstärkare !

En moddad Marshall modell 1968, där var och en av de 4 kanalerna moddats till olika modeller. Den drogs med ett brum och ska ha tappat kraft vid tidigare provspelning. Jag lokaliserade brummet till V3, så det var nån jordning där. Lödde om jordningen och bytte en kondensator som man skarvat benen på. Dessutom var kabeln i NFB-loopen skarvad och glappade i lödningen i impedansväljaren.

En fin -65:a som stått hos en samlare ett bra tag. Sylvania slutrör, preampen full av RCA, Telefunken o Mazda som testar starkt i rörprovaren. Originalelektrolyter byttes och skrapande potar rengjordes.

En gammal engelsman. Selmer Treble’n’Bass var en 50W förstärkare med design kopierad från Fender 6G6 ”Blonde Bassman”. Eftersom den var brittisk så satte man EL34:or i slutsteget men den låter väldigt likt det man försökte kopiera. Likriktarröret i Mk1-versionen gör att den viker ner sig och distar på en mjukt sätt.
Här hade den havererat och släppt ut lite rök och man misstänkte transformatorn..Jag mätte och testade och kom fram till att likriktarröret var kortslutet samt att biaskretsen bara levererade 10V (med nytt likriktarrör).. gamla originalkondensatorer dessutom så det blev nya såna + nya slutrör och biaskretsen fick nya komponenter samt en trimpot. Nätkontakten byttes också. Kul stärkare !

Ett combo från tidigt 80-tal…en sk. ”hybrid” fast med 4 st EL34 i slutsteget och transistorer i preamp och fasvändare. Kännetecknande för modellen är att slutrören jobbar i klass B och är svinaktigt högljudd….lirade i ett band i slutet av 70-talet där gitarristen mördade oss med en MusicMan HD130. Det här är en bra plattform för pedaler…steel-gitarrister torde gilla den också…nån vidare dist blir det inte.  Nåja…det här exemplaret gav ifrån sig sprak o smällar när man krämade på. Kollade preampen i oscilloskop utan att hitta nåt fel. Elektrolytkondingarna var original, så jag valde att byta dem i  slutsteget. Dessutom så var rören rejält slitna och hade ett mekaniskt rassel. Bytte rören och allt verkar OK igen.