En Marshall JMP 2204, 50W…enligt kund gick huvudsäkringen. Jag hittade bara en kärvande säkringshållare, bytte ut 2 säkringar och efter test så verkar allt lira, kollade biasjusteringen samtidigt, men allt verkade ok och kondingarna har bytts tidigare. Den går tillbaks efter koll, med nya rattar eftersom det fattades ett par och sen satt det lite udda rattar på den.
En förstärkare som hade oxiderade potar som skrapade rejält…men när jag tog isär den hittade jag ett bränt skärmgallermotstånd, sot, kolrester och högspänningskablar med smält och förkolnad isolering. Rengjorde så gott det gick, bytte elektrolytkondensatorer, skärmgallermotstånd och det skadade kablaget. Mycket kraft i det där kombot som kan köras normalt eller med slutrören triodkopplade.
En 70-tals (möjligen tidig 80-tals) Adamas preamp som sitter i en Ovation akustisk gitarr. Stereomodell för strängseparation, piezopickup i gitarren. Problemet var en jordanslutning som släppt.
Inte samma JMS som var inne i somras utan här är serienummer #1. Rejält skrapiga potar och ett jordbrum var problemet. Slutrören var jordade i en lös sockelbult bla… Originalelektrolyter byttes, isolerade jack ersatte de chassijordade, jordningen drogs om till gemensam jordpunkt, en pot byttes..
En Bassman -67:a kom in, utan rör och i behov av en genomgång. En tidig ”Silverface” med AB165-kretsen, som i original använder ett extra gainsteg för Normal-kanalen. Det här exemplaret hade försetts med en reverbkrets enligt Fender-standard så den är en slags hybrid mellan Bassman AB165 o DeluxeReverb AB763. Jag bytte som vanligt ut elektrolytkondensatorerna och ett 10-tal kolmassemotstånd, reverb-poten och byggde om biaskretsen till nivåjustering….och så nya rör samt att trafon ställdes in på 230V.
Lite info om olika tekniker för att montera komponenter i en förstärkare:
Point-to-point :
Här monteras komponenterna direkt till varandra, ibland utnyttjas sk. lödstöd (terminal strips). Resultatet kan bli ganska oöverskådligt och grötigt, speciellt om det är ”true PTP” utan lödstöd. Byte av enstaka komponenter går relativt fort när man väl hittat dem. Den här metoden är vanlig i gamla radioapparater och förstärkare , ca 1930-1960..
Turret eller öljettkort:
Här används kort med ipressade ”turrets” eller öljetter för att montera komponenter. Metoden används i de klassiska förstärkarna från 50-80-talet och i nyare ”boutique”-modeller och ofta i byggsatser. God mekanisk kontakt, överskådligt blir det (om en vettig layout används) och enstaka komponenter går lätt att byta. Här blir det dock mycket kabel , som kan förorsaka oscillationer om de inte dras på rätt sätt.
Kretskort (PCB):
Kretskort där kablar ersätts med kopparbanor på korten, dök upp i förstärkare under 60-talet ca. Det blir kompaktare än turretboards, på gott och ont. En dålig layout kan leda till oscillationer och andra problem. Ska man byta enstaka komponenter får man ofta plocka isär hela förstärkaren, speciellt om jack o potar är monterade direkt i kretskortet. Kopparbanor o pads kan också skadas vid komponentbyte om man inte är försiktig. Komponenterna är hålmonterade och är alltså genomgående och löds på baksidan. Kretskorten har ibland banor i flera lager.
Ytmontering:
Den modernaste metoden bygger på att komponenterna läggs på plats och löds fast genom att kortet ”bakas” i ugn (andra metoder finns också). Komponenterna hålls ibland på plats med lim. Komponenterna är väldigt små och byte av enstaka komponenter är petigt, det är stor risk för att kortet skadas och ofta byts hela kortet. I förstärkare så används ytmonterade komponenter ibland ihop med hålmonterade komponenter. Dålig mekanisk kontakt gör att det blir problem om lödningarna släpper.
En slutsats man kan dra av det här är att de billigaste monteringsmetoderna ibland leder till den högsta servicekostnaden då det är mer arbete och att man ibland måste byta hela kort.
Jag fick i uppdrag att installera ett par mod-kit i en Fender Pro Junior. Det var i princip utbyte av resistorer och kondensatorer. Lite mera filtering för bättre basrespons, lite mindre gain i preampen och högre kvalitet på komponenter, Mica-kondensatorer istället för keramik, ”Orange Drops”-kondensatorer m.m. Ingångsjack byttes och kabeldragningen förbättrades.
Före:
Efter:
Service och rengöring av en MESA-Boogie Walkabout. Högtalarjack och ingångsjack var trasiga och byttes, nya rör och rengöring av fläkt o kylflänsar där det samlats en del damm. Mycket kraft i ett litet format !
Ett stycke svensk rörstärkarhistoria..en ”Cuntroller” (namnet fick viss uppmärksamhet internationellt), som tillverkades i ca 100 exemplar. Mycket påminner om Hiwatt, EL34:orna får 580V på anoden och 430V på skärmgaller med ett ”dual-rail” power supply. Fiffig lösning på Standby-kontrollen som skickar på gallerförspänning och stänger av slutrören + kopplar bort B+ till preampen. Fasvändaren har en trimpot där man kan balansera utsignalen till resp slutstegshalva.
Jag hittade lite konstigheter, slutrören gick för varmt, potarna sprakade och många av dem var av fel typ, en säkring med fel värde m.m. Nya elektrolyter i power supply o biaskrets blev de också förutom justerad bias, nya potar, justerad balans i fasvändaren och andra säkringar.
En Laney VC30 som var stendöd..fram till effektloopen fanns det signal och slutsteget verkade friskt. Mellan rörpreamp och rörslutsteg har man kopplat en effektloop och ett digitalreverb så det är alltså silikonchip här. En spänningsregulator som ska leverera spänning till kortet hade
släppt i en lödning vilket medfört att ett par opförstärkare gett upp. Bytte spänningsregulator, men i samråd med kund beslutade vi oss för att inte byta kortet med loop o reverb och istället göra en ”bypass” av hela kortet för att få funktion till lägre kostnad.
