Ett par mini-förstärkare på 12W, 5005 (Lead 12) och 5205 (Reverb 12). Båda hade problem med oxiderade, kärvande potar, jag fick byta en pot i varje stärkare och rengöra de andra. Båda är ganska kul som sovrumsförstärkare och i mindre sammanhang, trots avsaknad av rör.
Kontroll av bias, en kabel i reverbtanken hade gått av och kabelskorna till högtalaren var lite lös, inget annat att anmärka.
Ett kombo från sent 90-tal med en hel del problem. En lös avkopplingskondensator från fasvändaren som låg i chassit, biasspänning saknades till 2 slutrör, en utbytt trafo hade avklippta, icke-avisolerade kablar. Det blev en hel del felsökning, bla en svår oscillation i Drive-kanalen som löstes genom att koppla till NFB till kanalen…av nån anledning så hade Carvin designat stärkarn så att återkopplingen endast fungerade på Clean-kanalen. Nån pot var bytt till fel värde, en annan var trasig etc.. Fräschade upp den med nya filterkondensatorer, anodmotstånd m.m.
Ett akutjobb, en Blackstar HT Stage 60 som distade tidigt och tappade volym. Gjorde en del tester o mätningar, lödde om rörsocklar och ställde sen bias. Hann knappt med att ta några bilder, så det blir en lånad bild på själva stärkarn..
En tidig importversion med Hagström strömtrafo. En säkring hade gått och jag hittade ett trasigt likriktarrör. Nån hade dessutom bytt ut den avsedda typen GZ34 mot ett 5U4GB (som sitter i Silverface-modellerna från -68 o framåt). Nu drar 5U4GB 1A mer än GZ34 i glödström vilket i värsta fall kan steka trafon, men det verkar som om trafon har klarat sig. Satte i ett GZ34 och justerade bias. Potarna smordes upp och jag bytte skärmgallermotstånd, en kondensator samt anodmotstånden till fasvändaren.
En transistorförstärkare från Marshall. Det enda felet var väldigt oxiderade potar o jack så den fick en genomgång.
En Aguilar DB750 hybridstärkare som hade en del missljud för sig..petade runt lite och hittade en MosFET-transistor som var källan till oljudet. Det visade sig att ett ben gått av och det blev glapp av vibrationer. Transistorn byttes ut.
En Blackface-Fender igen, Super Reverb -66. Den hade tappat volym och hade ett kabelbrott i footswitchen. Fasvändarröret hade bara en fungerande triod, så det var förklaringen…lite som en bil som bara går på ett par cylindrar. Jag bytte också skärmgallermotstånden, det ena mätte 240 Ohm när det ska vara 470 Ohm så det var risk för haveri.
En 66:a i ”bruksskick”..den skulle få en översyn och ett JBL-element skulle bytas mot en original-högtalare (skulle tippa på att det är en Oxford 12T6). Det blir då ett par Oxford 12″ i den , eftersom det sitter ett Oxford 12L6 i den andra positonen. JBL-elementet skorrade, så den kan behöva omkoning. Det var en importerad stärkare, alltså 120-voltare med separat step-up trafo. Den lät kraftlöst vid första provspelning så doktorn fick skrida till verket. Följande åtgärder gjordes:
– Byte slutrör, ett av de som satt i hade kortslutning skärmgaller<->glöd. Detta hade stekt ett skärmgallermotstånd, så båda dessa byttes mot 5W
– Stärkarn var moddad med en Presence-kontroll, den plockades bort och NFB-kretsen återställdes till original
– Alla elektrolytkondensatorer byttes, det satt en del originallytar i den och de som bytts i PowerSupply var daterade -94. Ett tag sen, Illinois-kondingarna hade skyhög ESR
– Anodresistorer o gallerläckor i fasvändarkretsen byttes, värdena hade driftat ordentligt.
– Eftersom den importerats privat, så saknades B+ säkring (endast huvudsäkring fanns). Jag kompletterade med en säkring på sekundärsidan.
Låter kanon nu..
Marshall 4210, en lite udda stärkare i JCM800-familjen. Original-designen som kom 1983 ersattes 1987 med en som är nästan identisk med modell 2205 och ska vara en klar förbättring. En sk ”split-channel”, 2 separata kanaler som delvis delar på kretsen. Det här exemplaret servades med nya elektrolytkondensatorer i power supply, moddades med en Presence-kontroll, footswitchen reparerades, potar o jack fixades till. Plus en biasjustering o lite annat.
