En förstärkare i Fenders Pawnshop serie, 2 6V6 ut i en 15 tums högtalare. Den här sprakade till vid hög volym. En dålig lödning i kretskortet för en kabel som gick till V1 (första preampröret) var orsaken. Kontrollerade bias för slutrören och den ena röret ville inte alls vara med trots att båda rören testade OK i rörprovaren. Ytterligare en dålig lödning till pin 4 (skärmgallret) i ena slutrörssockeln (eller snarare ingen lödning alls) var den orsaken. Fixade den och sen verkade allt lira.
Jag fick in ett par Fender-toppar för genomgång, en Fender Bassman och en Bandmaster, båda i sk ”Drip Edge” utförande av kabinetten (1967-68). Bandmastern var importerad och hade kvar sin ”Death Cap” (en lösning som kan innebära spänning rakt i chassi + gitarr). Den kopplades bort, huvudsäkringen lades i serie med strömbrytaren. Man hade bytt elektrolytkondensatorer men tryckt dit ett par av radialtyp. Bytte till axialtyp som det ska vara. Slutrören var omatchade (med 10 mA skillnad) så de byttes och bias justerades. Sprayade elektronikrengöring i potar m.m. Inga anmärkningar på Bassman-toppen, mycket var utbytt där.
En MusicMan HD130-topp , en av de tidigare varianterna med en 12AX7 som fasvändare (senare versioner hade transistorer). Bytte säkringshållare så var den igång.
En Hot Rod Deluxe som hade stått på en längre tid och nu hade lite egna ljud för sig. Misstänkte att värmen från slutrören smält lödningar så socklarna löddes om. Missljudet var kvar och det var slutrören som ”poppade”, såg att det ena verkade oscillera. Nya slutrör, bytte en trasig pilotlampa och justerade bias.
En Pro Reverb från 1978 i originalskick, 70W-modellen med sk Ultralinjär design i slutsteget. Enligt uppgift knappt spelad på sen -83 och den ser ut att komma direkt från lagret. Rengjorde potar från oxid, kollade kondensatorer o rör, allt såg bra ut. Lödde om skärmen till en footswitchkontakt. Originalrör från -78.
En amerikansk ”boutique”-stärkare . , Vox-inspirerad med EF86 i försteg o minimalt med kontroller (Vol , Tone o Cut). Det knastrade o small om den , det visade sig vara ett slutrör. Bytte alla 4 EL84:orna så var den OK igen. Glömde ta fler bilder…
Sammanfattar diverse jobb under november/december: Marshall JTM med skjuten utgångstrafo, Marshall 2203 med biaskrets anpassad för 6550-rör, trasig strömbrytare och glapp i impedansväljaren och lite annat smått o gott.
En Laney TT50H som hade väsnats o luktat bränt. Ett effektmotstånd som låg emot kretskortet hade bränt sönder kortet och smält lödtennet. Motståndet föll i småbitar. Jag gjorde rent kortet och satte dit ett nytt motstånd, men lät det sväva en bit ovanför kortet för bättre värmeavledning. Koll av bias som var rätt ställd, alla rör var OK.
Lite glest mellan uppdateringarna, Covid m.m kom emellan. Men nu har jag levererat ut en Laney Supergroup 100 som fått en genomgång efter att ha varit ”avställd” i 15 år. Klassisk stärkare som bl a användes av Tony Iommi i Black Sabbath.
Skyhöga spänningar som i många gamla Laneys. För att råda bot på detta så skiftade jag primärtapp till 240V vilket fick ner anodspänningen till 540V. Fortfarande för högt för skärmgaller så där installerades Zenerdioder för att droppa ytterligare 60V.
Elektrolyterna mätte OK och såg hela ut så de fick vara kvar. Ett slutrör var trasigt och byttes ut mot ett matchande (Det var Philips/Mullard rör så de tre som var hela fick en ny kompis, istället för att byta alla 4). Justerbar biaskrets installerades, dräneringsmotstånd för att få bort spänningen i avslagen stärkare, rengöring potar m.m.
Förstärkare som inte fungerade trots rörbyte. På Bugeran så hade en lödning släppt i power supply och preampen var utan spänning. Peaveyn hade en skjuten B+ säkring internt. Alla rör kontrollerades i rörprovare utan anmärkning
